About the Foundation
Stiftelsen C.M. Lericis historia är evigt knuten till Italienska kulturinstitutets historia, vars första säte på Linnégatan 16 i Östermalms centrala stadsdel invigdes 1942. Till en början bedrevs verksamhet som främst var knutet till undervisning i det italienska språket. Efter några få år visade sig inrättningen dock otillräcklig och man beslöt att anlägga ett fristående säte, som än idag utgör Italienska kulturinstitutet.
I sambandet med bildandet av det nya Kulturinstitutet innehölls en nyckelroll av den italienske industrialisten Carlo Maurilio Lerici som kom till Sverige på 30-talet och huvudsakligen ägnade sig åt tillverkning av rostfritt stål men samtidigt månade om åtskilliga kulturella intressen, särskilt inom det arkeologiska området.
Under andra halvan av 30-talet, enligt de ömsesidiga överenskommelserna mellan den italienska och den svenska staten angående donation av mark till kulturella institut, lokaliserades en plats i stadsdelen Gärdet. Projektet av den nya byggnaden undertecknades av Gio Ponti i samarbete med Pier Luigi Nervi och Ferrucci Rossetti, och donerades till Carlo Maurilio Lerici som åtagit sig ansvaret att stå för den största delen av kostnaderna. Högkvarteret invigdes den 24 november 1958 i den svenske konungen Gustav den VI Adolfs närvaro.
Under samma period bestämde sig Carlo Maurilio Lerici för att skapa stiftelsen som bär hans namn och än idag, utöver att ge ut bidrag till publicering av italienska och svenska verk, ger ut stipendier till italienska och svenska medborgare som ämnar ägna sig åt forskningsprojekt i Italien eller Sverige inom ett brett ämnesspektrum. Stiftelsen C.M. Lerici grundades med investeringar av vinsterna från de affärsmässiga och industriella relationerna som knutits till Sverige av just Lerici, vilken hade för avsikt att föredömligt lämna avtryck av sitt varande, och av sin verksamhet, i landet han höll så mycket av.
Bland de tidigaste aktiviteterna främjade av Stiftelsen erinras om den första ”skandinaviska italianist-kongressen” (il I Congresso degli Italianisti Scandinavi) 1963, vilken gav stor uppslutning och presenterade intressanta resultat.
CARLO MAURILIO LERICI (Verona 1890 – Rom 1981)
Han var ingenjör och industrialist. Efter att han tagit sin ingenjörsexamen vid Politecnico i Turin ägnade han sig åt affärsmässig och industriell verksamhet inom området för specialstål och rostfritt stål från 1920 till 1955. Under de allra första åren efter andra världskriget blev Lerici förkämpe till omvandlingen av centret för geo-mineralprospektering i den polytekniska skolan i Milano (Centro di Prospezioni Geominerarie del Politecnico di Milano), Italien, till att bli institut för tillämpad geofysik (Istituto di Geofisica Applicata). Institutet blev ett av de främsta italienska centren för forskning av mineraler, kolväten, vatten och gas. Parallellt med detta, som tecken på hans stora och beständiga intresse för de humanistiska läroämnena, efter att ha gjort sig till främjare av uppförandet av det Italienska Kulturinstitutet i Stockholm 1941, gav han år 1947 liv åt Stiftelsen som än idag bär hans namn.
Stiftelsens kapital.
Stiftelsens kapital ska förvaltas på ett långsiktigt och hållbart sätt. Vi påverkar genom riktlinjer och begränsningar kring etik, ESG och koldioxidavtryck. Utvecklingen går fort inom detta område och det kommer ständigt nya regelverk och metoder för uppföljning och mätning. Vi följer utvecklingen och anpassar kraven i vårt placeringsreglemente därefter.
Board of Directors
Anna Arp, Flood Herslow Holme Advokatbyrå
secretary
Anna Bortolozzi, Stockholm University
member
Francesco Di Lella, Istituto Italiano di Cultura Stoccolma
member
Francesco Fuso-Nerini, KTH Royal Institute of Technology
member
Katja Grillner, KTH Royal Institute of Technology
member
Göran Lindqvist, Stockholm School of Economics
chairman
Ann-Sofi Noring, Royal Swedish Academy of Fine Arts
member
Paolo Parini, Karolinska Institutet
member
Monika Wirkkala, Swedish Institute
member
Mauro Zamboni, Stockholm University
member